I går var det dags för kalas hos en kompis till min 3-åring, vi packade med oss fika i en liten picknick burk då detta var ett önskemål från föräldrarna som höll i kalaset, de var osäkra på vad de skulle kunna fixa till henne. Antagligen gjorde jag dem väldigt osäkra eller så har de bara brist på fantasi. Det såg hur som helst inte ut att beröra min dotter, inte vad hon visade i alla fall, men det känns ändå på något sätt lite dystert i mitt mammahjärta att hon skall behöva ta med en egen matlåda till kalaset. Dessutom känner jag som mamma ofta att jag har svårt att lita på att andra har koll, att hon inte får i sig något av misstag på kalas, förskola och andra aktiviteter. Helst är jag med och övervakar, för att slippa se henne må dåligt senare.
Min dotter får ingen akut reaktion vilket kan göra det lite svårt för omgivningen att förstå faran och vidden av att hon får i sig gluten eller mjölk. Hos henne kommer reaktionen oftast inom ett dygn, ibland tar det längre tid. Hon blir förstoppad, får till följd av det väldigt ont i magen, illamånede, ibland kräkningar. Ett av symptomen är även astma och varje gång hon får i sig något hon inte tål så får hennes immunförsvar en smäll och det resulterar oftast i feber, andningssvårigheter, sömnsvårigheter, ett dåligt humör osv.
Personalen på förskolan slipper se allt detta, de förstår inte heller riktigt hur illa det kan bli med alla återkommande förstoppningar som gör skador på hennes lilla tarm. Och alla som resonerar att det är så bökigt med matallergier förstår såklart inte hur befriande det är att slippa äta det man blir sjuk av. I vårt fall är det bara gluten och mjölkprodukter, vilket bara är en bonus då vi gärna lever ett lite mer hälsosamt liv än att leva med gluten och mjölk. Jag ser det som en bonus att jag inte kan ta den där pizzan, bullen eller kakan och att jag förmodligen väger tio kilo mindre än om jag ätit allt det där processade som man så lätt frestas av.
Men så står jag där på kalaset, ser en annan mamma plocka upp lite fika på en trallrik till sin son och förstår att det finns ett till barn som också är lite annorlunda. Lite senare pratar vi med varandra och hon berättar för mig om hur reaktionerna ter sig på hennes son. Han blir medvetslös eller får andnöd, har de inte en adrenalinspruta i närheten då så blir utgången direkt förödande.
Jag drar en suck av ångest blandad med lättnad och blir också peppad att komma ut på skolor och förskolor för att berätta mer om vad som händer i våra små barns kroppar då de drabbats av kostrelaterade allergier, vikten av att äta en hälsosam kost som barn för att senare i livet inte drabbas av sjukdomar osv.
Symptomen hos en person med glutenallergi och/eller mjölkproteinallergi kan vara så olika men hos alla bör de tas på största allvar.
Var rädd om dig!
/Tessan
